känslor

jag känner mig speciell.
speciell på ett dåligt sett.
jag mår dåligt i själen, när jag blir sårad eller ledsen eller arg så går hela mitt hjärta i bitar varken om det är en stor eller en liten grej, jag känner mig som en psykopat för jag får konstiga känslor och ser konstiga saker. jag är rädd. jag är rädd för att leva, jag är rädd för att jag inte kommer komma i samma sitts som förr när det inte var såhär. jag är rädd för att det kommer förbli såhär, jag är rädd för att mitt hjärta ska vara ledsen nästan varje dag, jag skakar i själen hela tiden. det här känns inge bra, ingenting känns inte bra. jag känner mig svimfärdig av såna hära saker. det här är inte bra för mig, ingenting är bra för mig för då mår jag bara sämre av det. mina känslor är min fiende. jag blir nervös, rädd varje gång jag får en känsla inom mig. mitt liv fylls bara med massa sår, varje dag kommer det mera och nästa dag och nästa,nästa,nästa.. svek och skit sitter kvar länge i hjärtat på mig, jag får en kniv i ryggen VARJE dag. jag får en kniv i hjärtat VARJE sekund, alla jag har litat på och gett kärlek har krosat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt, alla har fått mig att må bra tills första sveket kommer. jag lever i massa lögner, jag går ner på ruta ett varje dag. förlåt att jag är som jag är och mår såhär, men inte riktigt lätt att komma ifrån. hela tiden bara jag, att ingen kan förstå att jag måste ta det lungt istället för att få massa skit kastat hela tiden och leva i massa lögner. den lögn jag lever i är att jag mår bra. vilket alla tror. jag var påväg upp igen men allt ramla ner när den mest värdefullaste personen lämnade. allt jag gått igenom kan ingen förstå. hur allt känns för mig kan ingen förstå...ingen kan förstå...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Kanske ingen tröst men jag vet med säkerhet att det kommer bli bättre! Håll ut!

Du var som jag när jag var i din ålder och det är därför jag vet att de blir bättre. Man lärs mycket utav hur och vad du känner just nu, det kommer hjälpa dig när du blir lite äldre!



Jag är ofta här inne och läser dina inlägg och jag tänker på dig och saknar dig otroligt mycket! Det är sånna här tillfällen jag önskade att jag bodde kvar i Enköping så jag kunde krama om dig och berätta det till di istället för att skriva de!

Även fast jag är 50 mil från dig så finns jag alltid nära dig! <3



Glöm inte att vi är många som älskar dig och vill bara ditt bästa!



Pussar och kramar

Moster <3

2012-03-11 @ 22:54:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0