Skriver ut mig
Jag har en hatkänsla inom mig, som jag faktistvaldrig skulle komma fram. Den här känslan kom efter min kära mormor lämnade mig och flög upp till fina himelen, hon var tillsammans med en kille som var som min riktiga morfar han ställde alltid upp för min och min storebror och sa att vi var dom bästa barnbarn och på mormors begravning sa han till mig att han var glad att han hade mig. Men det visar ju sig nu att det inte var så speciellt sant. Han gick emot oss när vi skulle sälja lägenheten för den stog på oss inte på honom, han paratade inte med oss eller mina morbröder, han var bara tjusrig och arg. Nu har han flyttat ihop med mormors kompis som var med på begravningen och hör inte av sig fast han bor i samma stad, och har tagit mycklarna från sommarstugan, han ringer inte eller smsar, jag saknade honom först men inte längre nu har jag bara en hatiskt och arg och besviken känsla. Jag tog bort hans nummer för jag inte vill nu veta av han längre. Trodde ldrig någon skulle kunna sjunka så lågt, någon som stog en nära också.. Och jag vill säga att jag saknar min mormor hur mycket som helst jag önskar så jääävla mycket att du fanns kvar här vid min sida för jag älskar dig och saknar dig så att jag spricker:(
