ida bernström

jag har växt upp med ett hjärta utan bitar

jag har stått ensam i mörker

är fast i detta fängelse där jag bor kan inte dra därifrån

alla jag har litat på har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt jag har levt i lögner

var riktigt nere i en djup depression men det hände ett mirakel inom mig som gav mig hopp om framtiden men alla krossar en så man kommer till ruta ett..

jag är tillbaka i helvettet men vågar inte säga till någon. orkar inte ha det så här.

jag är  barnet utan ansikte, själ och ord.

kan inte rensa mig själv från detta virus trårar rinner sakta på min kind

försöker sudda bort allt men det håller sig kvar

ljuset mörknar, ett tyst farväl

tittar upp mot himelen hoppas på ett stjärnfall

jag ser ett och önskar att det aldrig hade kommit tillbaka och jag vill vara fri

men det går inte i uppfyllelse.

fast där jag står nu, utan svar, utan ord, utan min själ, utan ett helt liv

jag har kämpat så hårt med det här men det går inte

min plåga min rädsla är något som aldrig försvinner verkar det som

jag ber till dig varje dag gud om att få det perfekt

men jag är förevigt kvar i det här

jag försöker leva mina dagar som vanligt men det går inte

nu är det inte tårar längre nu är det gråt

inom mig så finns det så mycket gråt som inte har kommit ut än

stå ut med denna smärta

springer i mörkret och vill hitta ut men det verkar aldrig ta stopp

jag ligger här hjälplös och söker efter lycka och ett liv

mina tankar och känslor brottas jag med varje dag för att få bort allt men dom vinner jag förlorar.

förvirrad fllicka osm inte vet vad hon ska göra med sitt liv'

jag kan inte hålla huvudet högt längre