ida bernström

vill prata med någon för att få mig glad för en liten liten pytteliten stund, men nej nu när jag tänker efter finns det ingen sann människa man kan vända sig till, VERKLIGEN INGEN jag kan lita på. det finns ingen.. därför jag inte gillar människor längre, alla är fittor ingen är sann, någon som är sann för mig är någon som förstår och aldrig skulle dissa eller svika, och verkligen tar åt sig av det jag säger och när den gör fel, den som ber på sina bara knän i regn om man bara blir en gnista besviken, men... INGEN sån finns det, aldrig fått uppleva denna känslan att någon kan bry sig.

fittliv, fittfolk, fitta på ALLT!

jag tänker inte existera för någon längre, eller ens för mig själv.

gör det som känns bäst för mig, och inte för någon annan, ska sluta bry mig, ska inte bry mig om en enda jävel, så mycket jag gjort och bara fått skit tillbaks,

någonting jag önskar mest av allt är att jag var precis nyfödd då man inte visste någonting och inte förstog om man blev sviken eller sårad, då man inte hade någon, bara familj.

Medusa.. nästa steg åka till coop och köpa hårfärg eller blekning, har inte bestämt mig än.
så jag kanske kan få lite bättre humör istället för att sitta och vänta på saker och ting som ändå aldrig sker.

jag saknar dig grymt mycket och mera för varje jävla dag som går utan dig. vet att du fortfarande finns kvar för det känns så, även fast du kanske inte gör det så kan jag fortfarande inte inse att är borta.

du är mitt liv, jag lever för dig min älskade mormor<3

den känslan är kvar som jag haft sen jag var liten