ida bernström

men jag börjar om till ruta 1. jag har alltid varit en tjej som alltid mått bra varit glad inget gått fel och inget stog i vägen ingen kunde stoppa mig, jag var så nöjd, DET VAR VEKRLIGEN JAG. såg fram emot att vakna på mornarna och hade alltid ett RIKTIGT smile på läpparna men så för drygt 4 år sedan på en vinter vände allt i mitt liv jag knyter nävarna varje dag för att kämpa mig fram i dom hära åren har jag gjort det men för ett tag sedan gav jag upp och orkar inte mer. jag lever med dåliga känslor, tankar varje dag tankar och känslor som gör så att jag mår skit dåligt och inte vill leva. känns som om jag blev psyk, jag blev rädd för mig själv och är det fortfarande. jag tog ut allt på självskadebetende och det fick mig att må bättre för stunden men sen var samma känslor tillbaka, jag grät varje dag, jag gråter fortfarande varje dag nästan. i vissa perioder kan jag ha svårt för mat. kan gå jätte länge utan att vara hungrig, jag gråter varje dag för att jag ser ut som jag gör, jag trivs inte med mig själv jag har komplex för hela mig den hära känslan lever jag med VARJE dag, blir ledsen varje gång jag ser mig i spegeln, jag är rädd för mig själv. allt jag vill är att vara och bli perfekt. alla mina känslor gör mig rädd för allt jag mår dåligt till varje ställe jag går till, jag mår dåligt av att vara i en stor folkmassa jag mår dåligt av att gå till skolan för jag har så hård press på mig för att klara allting, för skolan har jag gett upp men kämpade skiten av mig ett tag. jag vågar inte göra någonting. innan allt hände vågade jag allt jag kunde gå vart som helst och vara den gladaste människan och inte känna någon press eller ångest men den positiva tjejen är försvunnen jag kämpar att få tillbaka henne i mitt liv och strypa alla mina känslor och tankar och sparka ut den onda tjejen i mig, men det är inte lätt som folk tror. jag ser glad ut men är jag verkligen det? ingen vet. bara jag. jag lever med ett FEJK smile.

jag har så många frågor utan svar för det var just jag som skulle få må såhär. jag har gjort mycket dumma saker i mitt liv för att jag har mått så kasst. jag är inte nöjd med mig själv. även fast någon säger att jag är perfekt.. jag tar inte in det för jag vet själv att jag inte är det. jag har problem med mig själv, ingen kan hjälpa mig fast vi har försökt ingen förstår. jag säger jag mår bra men det är en lögn. det är skit svårt att prata om det men det är lätt att skriva av sig när man sitter ensam och övergiven. jag är som ett stort frågetecken bland allt. min kropp säger att jag måste bli smal och min hjärna säger onda saker men mitt hjärta har ingen talan.